Okaj...

...nu får jag väl ta och dra ihop ett litet inlägg igen så att inlägg på min kära blogg inte blir lika sällsynt som intima lekar i ortodoxa(och kanske främst katolska iof.) prästers sexliv(om man räknar bort med småpojkar då).
Kan ju summera den sista veckan lite. Eftersom månaden närmar sig sitt slut har jag roat mig med en liten inventering och sanering av alla öppnade brev och räkningar som legat och gottat till sig på mitt kontor/köksbord.
Det var en samling härliga räkningar där bl.a. en, från min kära hemtjänst, var på 1712 kr. Hemtjänsten tar 86 spänn timmen. Så jag har uppenbarligen haft hemtjänsten här i typ 19 timmar. Efter jag ringt och stillsamt undrat vafan jag skall betala den summan var räkningen nere på 86 kr. Det var trevligt. Inga-Lill på SDN Centrum kan vänta sig ett samtal från mig i slutet av varje månad.

I helgen var det ju Earth Hour. Folk är så jävla noga med att släcka lamporna. Som om det skulle göra någon skillnad. Folk är såna jävla hycklare. Släcker lampan för att känna sig lite delaktiga i någon hypotetiskt förändringsprocess av vårt samhälle. Samtidigt så tar man gärna flyget iväg på semestern. Du behöver typ släcka alla dina lampor resten av ditt liv om du skall tjäna in de utsläppen du samlar på dig på en semester. Eller ge fan i bilen ett par gånger i veckan, åtminstone månaden, resten av året. Men det vill man ju inte. Kan man bli lite sen hem.
Vi har ju haft ett antal år på oss att göra något åt våra energislukande vanor. Jag kan avslöja att en timme en gång om året inte kommer ge någon större effekt. Faktum är att elbolagen inte ens märker av att energiförbrukningen går ner under earth hour. Enligt egen utsago tycker iaf Eon att det är" lite tråkigt". Jag tror de ljuger lite. Hade man velat hade man kunnat tjäna rätt bra på någon snillrik miljövänlig förnyelsebar energiproduktion. Men vi satsar hellre våra skattepengar på typ JAS-plan.

Det går bra nu!

Idag roade jag mig med att duscha, eller gjorde i alla fall ett tappert försök. Kom över på duschpallen fint, men samtidigt som jag fick igång duschen gick något snett i min annars så välkalkylerade viktbalans, vilket resulterade i ett besök på golvet. Efter typ fem minuters försök att ta mig upp duschade jag på golvet. Efter ytterligare ett tiotal minuters glada försök, lyckades jag komma upp genom en genvägen via toalettsitsen. Börjar bli måttlig road av att duscha nu. Skall bli intressant att se hur lång tid bostadsanpassningsenheten här i staden behöver på sig för att läsa igenom min ansökan om lite förändring.

Sitter och funderar lite på frukost, även om man numer har fördelen att slippa resa sig upp och gå iväg och fixa något att äta så tar det emot lite,och då är det inte det att jag är rädd att gå upp mer i vikt, mina 58/59 kg känns ju jävligt manligt, utan det faktum att jag kommer notera att mitt kylskåp inte är så välfyllt. Vilket resulterar i att jag känner att jag måste dra och handla, vilket jag inte känner för. Men får väl ta och äta lite. Kanske skall ta och känna på solen lite ifrån balkongen på samma gång. Min kropp kommer ju hamna i chock, den har fan knappt upplevt solen på sju månader. Det kommer bli som att beställa in lite malignt melanom till brunchen.

Tillbaka på framsidan...

i regnet... Men det gör inte något. Känns lite bättre efter lägret. Det finns så många inspirerande individer här i världen. De tar sig för så mycket jag kände som otänkbart innan. Men jag måste ju komma tillbaka till min gamla, lite mer bittra framtoning, iaf om jag skall hålla mig på samma höga nivå som alla läsare vant sig vid. Så, klaga kan jag nog fortfarande lyckas med. Kan ju börja med lokaltrafiken här i staden. Tunnelbana hade vart fint. Men det kostar. Och vi lägger ju hellre pengar på en näve spårvagnar. Gärna italienska. Som inte fungerar. Iaf inte som utlovat. Då köper man ju gärna några till. Så att inte företaget går i graven. Det är skönt att det finns andra individer här i världen som inte är lika inspirerande!

Arbetsläger

Åh, vad är väl en lördagskväll/natt utan att slänga ett öga i medicinkabinettet och att putsa fälgarna på sin lite bättre begagnade rullstol?
Det är kvällen innan lägret alla snackar om. "Introkurs för ryggmärgsskadade". Det kommer hålla hus på Bosön. Som ligger på Lidingö. Som ligger otäckt nära Solna. Men det skall väl ordna sig. Även om dialekten är något besvärande. Men var ju ute med jobbet igår och vår importerade stockholmare och tillika Grek/Pygmé*, Dimmi, var ju med. Det var något en försäsongsträning. Fast med alkohol. Vilket kanske är det enda ångestdämpade preparat jag kommer sakna. Allt annat har jag ju på recept. En hel vecka utan psykolog kommer bli tungt.

                      * Grek enl. egen utsago då. Har någon sett Kim Jong Il's son på riktigt liksom?

 Eftersom jag i vanlig ordning är ute i god tid så håller jag på att packa nu i stället för imorgon, innan min asfalltshungrande bror kommer förbi för att uppleva mig som medresenär de där goa milen upp. Eller, det är ju skittråkigt att packa, så har inte mer än hunnit berätta för folk att jag skall packa. Som givet börjar jag ju med att blogga för att stilla min omvärlds törst efter att få info om mig. Sitter just och lurar på vad jag kan  tänkas glömma. Det gäller att vara steget före. Det är lite så jag jobbar. Förutom i trafiken då. Eller när jag är sjukskriven. Dessutom inte fått tag i vare sig genotropin eller ryssfemmor till lägret, så kan jag ju inte vänta mig några underverk i vilket fall. Nu blev det just imorgon så jag får väl se till att komma igång, jobba hårt är lite av mitt motto. Arbeit macht frei!