måndag 21 februari 2011

BB!

Jävlar! Big Brother har börjat. Jag hade nästan tänkt att börja försöka ta mig tillbaka till arbetet framöver. Det ligger nu såklart helt på is. Håller på att försöka få Big Brother-kanalen betald av försäkringsbolaget under någon form av rekreations/självbilds förstärkande upplevelse. För även om man tycker att livet är helt piss i rullstolen så kunde det vart värre. Man kunde man ha fötts helt utan någon talang och på så vis kvalat in i BB. Så jag borde ju vara med egentligen. Får ta det nästa år. OM. Huset har handikappanpassats tills dess. Noterade någon förrädisk liten trappa. Vill ju inte välta på fyllan liksom.
Nu skall jag äntligen ta mig till gymmet.

lördag 19 februari 2011

Funktionshinderläger

Visst låter det spännande! Jag är också jävligt laddad. Men för att medverka så måste man ta sig till Bosön, vilket är något av en spa-ort för idrottseliten i landet och tydligen då också för oss som inte är helt hundra. Färden dit skulle man kunna ta med färdtjänsten, jag trodde dock att eftersom man beviljats resor med färdtjänsten då kunde åka med riksfärdtjänsten.
Men givetvis har någon medioker tjänsteman tänkt till och insett att en hel del av oss som sitter i rullstol bara behöver hjälp med förflyttningar mellan stadsdelar och kvarter i stan. Men om det gäller längre förflyttningar mellan städer eller dyl så åker vi ju hellre släde eller krälar dit såklart.
Så då behöver man givetvis bevisa att man fortfarande är handikappad genom att då göra en identisk ansökan fast till Riksfärdtjänsten i ställen för vanliga färdtjänsten. Vilket inte på något sätt känns som en extra administrativ uppgift. Vilket tar ett par veckor. Vilket gör att någon får köra mig. Bra för mig, värre för någon när släkting.

På lägret skall man få prova på lite olika sporter och lära sig lite av varje när det kommer till rullstolsrelaterade problem. Skall bli intressant att se vilka fördelar som andra i min situation har upplevt. Förutom alla de jag redan upptäckt. Som att slippa leta sittplats på bussen. Dock vill man ju inte gärna göra bort sig när det är så mycket nytt folk man kommer träffa så just nu är jag i något av en uppbyggnadsfas. Vilket betyder kakor och mjölk framför teven. Kommer man dit för vältränad finns det alltid vissa individer som inte tål det. Dessutom är det inte riktigt samma sak att vara överlägsen men att inte kunna se ner på de fysiskt minde välmående individerna i ens närhet.

Själva lägret är någon form av nybörjarläger för oss som är relativt nyskadade, så om någon vill hänga med så är det bara att be någon vänligt sinnad i familjen att knacka en kota så kanske vi kan samåka.

Och nu när matchen på teve har paus och jag sänkte ljudet lite så inser jag att mina ägg nog är färdigkokade...

måndag 14 februari 2011

Labbråttta

Eftersom jag är måttligt road av mitt rullstolsberoende har jag finkammat det där Internet efter möjligheter att få något ingrepp gjort i ryggmärgen. Det verkar som om kineserna ligger rätt långt fram så kontaktat ett bolag som anordnar orimligt dyra resor dit över för att låta de göra ingrepp.




De amerikanska bolag jag hittat har inte kommit lika långt, samma sak här i Svergie, det verkar som om de inte riktigt har kommit längre än till några stackars gnagare i sin försök. Rötet, finns ju massa arbetslösa att labba på. och invandrare! Jag har mailat dem och tipsat om Janis adress, han är ju halvfinne och dessutom verksam i norge. Dock verkar det inte som om ingreppen ger så stora resultat. Men man kanske kan få något tillbaka, någon liten nervjävel liksom, kanske man kan känna om man behöv kissa eller såe. Hade vart lyx. Men om jag känner min kropp rätt så kommer den bara att hyra in några fantomsmärtor i en mjälte eller dylikt.

Det är stamceller som gäller!

onsdag 9 februari 2011

Nystart...

Jag har nu äntligen landat i min nya trendiga lägenhet i Landala.
Efter lite begynnande problem med att kunna lokalisera någon av mina XBOX-kontroller, lyckades jag finta mig förbi de flyttlådor som hade ställt sig i vägen och fick tag på båda två, dock har jag inte hittat spelen ännu, men det är de små sakerna man får vara glad för. Iaf om man skall tro min kurator. Får väl lite på henne.



Nästa projekt som jag borde styra upp är att ta mig bort till gymmet. Till gymmet kan jag tänka mig att rulla, det är typ två finska spjutkast(som RB hade uttryckt sig). Att dessutom träna kräver lite mer engagemang. Jag har försökt bygga upp detta engagemang genom att titta på tv under helt olika tidpunkter, slösurfa på baskiska separatiströrelser i Kenya, äta kiwi samt sova lite extra, men inget händer(!), sjukt. Genotropin hade nog löst det hela.

Det jag tror jag behöver är lite nya mål i livet. Mitt stora mål idag får bli att diska, det är en lagom nivå känner jag, och det där jävla gymmet får jag väl besöka också.