I vanlig ordning så sköt jag fram shoppningen av julrelaterade inköp. Var ute en sväng i tid härom dagen och fick inhandlat till bror och far. De två som bekymrar sig så hårt över sådant. Mor är såklart högsta prio. Men hittade inget vettigt. Inte ens något ovettigt kände jag var tillräckligt. Plus att det infann sig en trivsam liten känsla av mental utmattning av att se den oändliga strömmen av folk. Kände mig som en turkisk gränspostering mot Syrien. Idag ställde jag klockan och gav mig ut igen. Helvete. Inte bara jag som skjutit upp det oundvikliga. Rondellen innan man ens kommer fram till parkeringshuset vid Frölunda torg var igenkorkad vid 20 över 10.
Jag reflekterade lite över vad som är viktigt i livet. Tog ett varv till i rondellen och resonerade mig fram till att om mor verkligen älskar mig så hade hon inte velat ha mig in i den misären. Och jag respekterar min mamma. Så nu är jag hemma. Och imorgon skall vi(jag och min bil) ta tag i problemet igen.
