Lite allmän klagosång

Folk börjar irritera sig lite på att det på de här anklagelserna mot konungen och hans påstådda tuttklubbsbesök. Det är ju så uppenbart att han vart där, såg man intervjun när han sitter där och nekar ser han så jävla skyldig ut(Eller, han har en ju den där naturligt min-hjärna-är-lite-lätt-dysfunktionell-looken. Konstant. Precis som jag. Så jag vet när han ljuger). Men alla små royalitets-fans ignorerar det helt och babbla hellre på om hur jävla viktigt det är att vi har en monark som statschef och att vi skall var stolta över vår historia. För han är ju en jävla klippa. Skulle inte våga tänka på hur vårt anseende skulle vara världen över utan honom där. Men eftersom jag är så jävla orädd av mig(framför allt vid motorcykelkörning), så tänker jag på det ändå. Vilket resulterar i begreppet "status quo"(och det är inte enbart för att det är den status jag brukar ha där uppe vid frågeställning).

Folk går helt i taket och börjar babbla om att "vi måste ha en statschef ju annars får vi president!". Säger vem? För att det är norm? Det är ju för fan bara att dela ut de ämbeten konungen spenderar sin energi och tid på till andra. Är det någon som inbillar sig att vår konstitutionella monarki står och faller med Carl XVI? Knappast, låt nuvarande administration ta över, och låt sedan vi i våra allmänna val välja en statschef. Eller låt helt enkelt våra folkvalda välja en.
Och hur mår man i en så utsatt position? Vilken press sätts man inte under som tronarvinge? Det är liksom inte som att du får visa om du mår dåligt. Allt skall vara konstant perfekt. Visserligen är det såklart lättare att var dyslektiker i en familj med en budget på 120 miljoner, men knappast trivsamt att alltid ha fåntrattar med kameror och folk som "bedömer" allt man gör. De lever ju inte ett fritt liv i den bemärkelsen som många av oss andra har möjlighet till.

Nästa påstående som jag vet att alla stolta "Hänt Extra"-läsare vill spotta ur sig är att vi faktiskt tjänar pengar på kungafamiljen. För det lär ju vara en sjukt bra vinstmaskin. Det har ju vart ett gäng giftemål det senaste i den lätt inavlade europiskaregentmarknaden. Och vi alla har ju så många vänner som rest dit och köpt artiklar enbart på grund av detta. Eller inte.

Nej, jag tycker allt att man kan stänga ner den skiten, oavsett om det leder till att hundratalet patetiska s.k. hovreportrar får gå på a-kassa eller alternativt skaffa sig ett riktigt jobb, det lärde dock inte ha någon större möjlighet att klara av.

Något vi däremot drar in kulor på är de statliga bolag som säljs av på löpande band. Man kan ju lätt tro att det gör att vi inte får in lika mycket intäkter av det nästa år. Men borgarna har säkert tänk igenom det. Typ som de gjort med Apoteket. Äntligen kan man köpa de där majschipsen till ungarna där. Plus att man slipper veta vilket av de närliggande apoteken, som råkar ägas av någon av de olika konkurrerande(Finns ju hela tre. Oligopol kanske?), som har medicinen man behöver.
Och att priserna smyger uppåt. Gillar framför allt Hägglund-tian på alla paket som skall vara billigare än "originalet". Norge genomförde ju en privatisering som de inte är nöjda med. Och Finland gjorde som vi tänkt göra med bilprovningen. Finnarna märkte att det blev 6-700 spänn dyrare helt plötsligt. Då vill vi ju gärna göra lika samma.


I veckan har det inte hänt så mycket. Något av en höjdpunkt var när min temporära hustru, Joakim, lagade mat(Jag fick hjälpa till att krydda, det var lite för invecklat, men det kommer väl när hon blir äldre).