"- Avreglering". Skriver Sonny Modig, avgående vd(vågat att öppna käften efter.) för MKB Fastighets AB i en debattartikel på DN. Har vi hört den förut, det känns på något outgrundligt sätt bekant. Han proklamerar vidare att detta också har påverkat bostadsbristen vi ser på bostadsrätter, och såklart då ligger till skuld för bolånebubblan. Givet.
Marknaden lägger ju inte sina kulor på att bygga bostadsrätter när det inte går att tjäna tillräckligt med pengar på hyresrätter. Nehenä. För övrigt går ju de kommunala bostadsbolagen generellt plus. Och det är ju en näve privata hyresbolag som har konkat det senaste. Eller. Man har ju läst ett otal reportage om dess ägare, stående Långedragsmisären med tårar i ögonen framför treplansvillan. Jorå. Sedan att vissa skiter helt och fullt i sitt åtagande(Hej Stena Fastigheter) gällande underhåll och skötsel är helt ovidkommande.
Men med knappa 40% vinstmarginal kan man ju inte vänta sig annat. De tjänar inte tillräckligt. Hade bara vinsten kunnat utökas hade det såklart byggts nya bostäder högt och lågt. Hyrorna dalat lavinartat. Ligger ju helt naturligt. Amelie Langby på SvD är på tåget. Jag är fortsatt lite skeptisk.
DN har i dagens ledare följt upp föregående dags debattartikel av herr Modig. De går ut hårt. Redan i andra stycket förklarar de för alla hur landet ligger, vad det är som håller allt tillbaka, varför hyresmarknadens förfall ligger i de för lågt satta hyrorna. Och det är genomtänkt. Det innehåller så mycket substans i en och samma mening att man får suga lite på det.
"När en värd inte kan ta ut marknadsmässiga hyror för attraktiva, äldre bostäder är det svårt att motivera välbeställda hyresgäster att byta upp sig till en nyproducerad lägenhet med högre standard"
En annan marknadsliberal tanke skulle kunna vara att de helt enkelt inte tycker att den nya lägenheten är värd pengarna. Men nej, här finns möjlighet att forcera priserna uppåt. Det är nyttigt. Inget inflationsfrämjande där inte. Ökar bara omsättningen. Alla tjänar på detta. Pengar kommer givetvis inte fördelas bland styrelsemedlemmar och ägare.
Jag gillar skarpt elit-tänket som ligger till grund. Det lystrar av kärlek för alla olika medborgare. Någon känsla av att allt av värde skall tillverkas åt och till de som är redan kanske ligger bra till märks inte. Någon form av societet, vilket i dagens samhälle är synonymt med makt, som man får genom pengar. Vilket de som innehar, alltid förefaller att verka vara värda, kan inte skönjas. Gott så. 1800-tals vibbarna vill man kanske hålla borta?
Låt oss rent hypotetiskt tänka oss att ett samhälle i princip byggde på arv. Som på något sätt skulle ge olika förutsättningar. Vare sig det gällde tillhörigheter eller tillhörighet av grupperingar för någon form av avancemang i samhällsbyggets olika sociala eller styrande byggstenar. Då skulle den gruppen/rna kunna tänkas styra utvecklingen av allt, överallt i ett samhälle, och i första hand tillfredsställa den lilla, egna gruppen. Övrig grupperingar skulle få passa på att ta sig för av det som blir över. Detaljer som sociala klyftor skulle, såklart rent potentiellt, kunna uppstå och gemenskapen, tillhörigheten som bör finnas och kännas av och mellan individer, inom ett geografiskt område, ett samhälle, för att inte särintressen och prioriteringar av sitt, skulle kanske, så sakteliga öka.
Jävla röta att det inte blir kontentan av den premieringen av redan förfördelade grupper som ligger till grund för det mesta DN:s ledare slänger ur sig. Vart hade samhället varit på väg då? Och vad blir nästa steg, något jävla snack om att försöka förbättra de ökade inkomstskillnaderna? Nej, jag tror hårt på detta. Potentialen finns helt klart där för en fortsatt positiv utveckling av bostadstillgång, men det gäller att hålla i tyglarna, man vill inte att det skall eskalera fullständigt. Får ha i åtanke succén efter andrahandsuthyrningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar